Plats 3

Min “I mog di”-knapp inhandlad i München. Det är bayerska och betyder: Ich mag dich (Jag gillar dig). Som äkta tyska är jag inte rädd för att visa känslor.

I mog di.

Plats 2

Tyskarna är ett folk av romantiker.  Sedan 1800-talet är vi fascinerade av naturen och dess ack så mystiska krafter. Kneipp-terapi, Melissengeist, Schüßler-Salze – allt detta hittades på för (mer än) 200 år sedan och än idag är naturläkemedel populära bland tyska sjuklingar. Jag kallar mig skeptiker, jag kommer ändå från ett kemisthem. Men även i mitt rationella hem fanns det ett örtte för varje livskris. Jag har bunkrat några sorter i Sverige.

Funktionste.

Supertysk. Om du vet vad det är, kommer du hålla med.

Dickie Hoppenstedt. Hen anno 1978.

Den tyska komikern Loriot skapade 1978 karaktären Dickie Hoppenstedt. Enda barn till makarna Walter och Lieselotte Hoppenstedt. Familjen Hoppenstedt figurerade i olika korta TV-sketcher som var en parodi på den tyska, småborgliga kärnfamiljen. Dickie är egentligen inget namn, utan betyder ”tjockis” eller “tjocksmock”. Dickie har ett  könsneutralt, småtjockt utseende så att det är omöjligt att lista ut om barnet är en pojke eller en flicka.

Dickies svårplacerade och därmed förvirrande kön tas upp i en sketch då Dickies farfar vill köpa en julklapp till sitt barnbarn. Han ber expediten om tips, men har svårt att besvara hennes frågor.

Här kommer översättningen:

I leksaksaffären

Farfar: Har ni leksaker? För mitt barnbarn? Som julklapp?

Expedit: Vad letar du efter?

Farfar: Det ska ha lite schwung.

Expedit: Hur gammalt är barnet?

Farfar: Ungefär så! (gör en rörelse med handen)

Expedit: Är det en pojke eller en flicka?

Farfar: Njtsja.

Expedit: Men du måste ju veta om ditt barnbarn är en flicka eller en pojke?

Farafar: Varför det?

Expedit:  Vad heter barnet?

Farfar: Hoppenstedt. Hela familhen heter Hoppenstedt.

Expedit: Och förnmanet?

Farfar: Dickie, Dickie Hoppenstedt.

Expedit: Aha, det är en flicka.

Farafar: Nej!

Expedit: Alltså en pojke.

Farfar: Nej, nej, nej!

Expedit: Men vad är det då?

Farfar: Det är svårt att säga exakt.

Expedit:  Vad har barnet för kläder?

Farfar: Byxor, blåa byxor.

Expedit: Du kanske har sett barnet utan byxor?

Farfar: Nej. Varför det?

(Kunden brevid farfar Hoppenstedt lekar förtjust med en lite udda leksak)

Farfar: Hörni, vilken slags affär är det här egentligen?

Expedit:  (till andra kunder) Ursäkta mig, men jag har bara herren om hans barbarn är en pojke eller in flicka.
(till farfar): Om ditt barn hade en snopp, då visste vi….

Farfar (arg): Snopp! Mitt barnbarn?

Expedit: Jösses! Då har ditt barnbarn alltså ingen snopp.

Farfar: Mitt barnbarn har allt som det behöver: Friska föräldrar, ett anständigt hem, disciplin och ordning. Alltså har ni nu leksaker för anständiga barn eller inte?

Sketchen slutar med att farfar Hoppenstedt köper ett miniatyrkärnkraftverk för pojkar och flickar i åldern 7 till 11 år.

Om du vill se Dickie in aktion kan du kolla på fortsättningen på sketchen (med engelsk text) då Dickie är med.

Kolla på Bodil från Örnsköldsvik:

Jag blev nyfiken hur länge Sossarna har suttit vid makten i Örnsköldsvik. Svar: Sedan valet 1970 då kommunen bildades efter en kommunsammanslagning.

Plötsligt ville jag göra en egen reklamfilm för MUF.

Jag tänker inte lägga mig i. Jag hade bara en intressant upplevelse när jag gick där: Slussen känns Wuppertal. Slussen känns hemma.

Hemtrevlig tunnel.

När man kliver av tåget vid Wuppertal Hauptbahnhof och fortsätter mot Döppersberg går man igenom exakt en sådan tunnel. Med plånboksförsjäljare och  pastellkakel på väggen.

Man måste gilla ful när man är uppvuxen i Wuppertal. Eller någon annan tysk industristad som är auferstanden aus Ruinen efter kriget.

Det är mitt bästa trick: Jag gillar ful. Jag har tränat i 19 år.

Bespaßen

Sonja Leister och Henrik Torehammar i Berlin.

Überfordern (verb)
Det är nog mitt personliga trauma att det inte finns ett uttryck för überfordern på svenska. Überfordern betyder att man kräver för mycket av någon, man överkräver. Man begär en helt omöjlig prestation. Mitt jobb på Sveriges Radio gick ju hela först året ut på en permanent Überforderung.

Det var ju ett vansinnesprojekt att jag som nyanlänt invandrare skulle jobba med ett nyhetsprogram som hade ambitionen att vara rappt och roligt. Ibland ville jag ropa: ”Hallå, jag är überfordert! Fattar ni inte det?” Men jag kunde inte ropa, eftersom ordet inte finns. Så jobbade jag på. Ibland är det kanske bra att man saknar ord?

Arschgeweih (stubstantiv)
Arschgeweih är ett fenomen som definitivt känns 00-tal. Men vissa saker från 00-talet är oförgängliga: tatueringar. Omkring år 2002/2003 piffade många tjejer i Tyskland sina svankar med tribaltatueringar. De syns än idag när kvinnan framför en i kassakön böjer sig ned och presenterar sin ryggdekoration. Arsch betyder rumpa, Geweih är horn som en hjort eller älg bär på huvudet. Det var en tysk komiker som hittade på uttrycket 2004. Jag tycker att det är ett väldigt illustrerande och träffsäkert nyord som han kom på: Rumphorn.

27 dresses. Sonja Leister har blivit en annan.

Vad har hänt med mig? Är det normalt?

Sedan finns det personer som retar mig när de är frånvarande. Till exempel Stefan Attefall. Om ni inte vet vem Stefan är – det är inte pinsamt, det är Sveriges mest frånvarande statsråd – som officiellt betecknas som Civil- och bostadsminister. Han är dessutom Kristdemokrat.

Så presenterar sig Stefan på KD:s hemsida. Källa: kristdemokraterna.se

Jag har ändå i nästan tre år jobbat som journalist i Sverige: Jag bildgooglar Stefan då och då för att inte glömma hur han ser ut. Jag vet inte hur Stefans röst låter. Jag har inte hört ett enda politiskt förslag eller utspel från honom.
Jag vet inte om Stefan har lagt märke till att det råder bostadsbrist i storstäderna. Jag har bostadsköat i nästan tre år i Göteborg: en visning blev jag bjuden till i Västra Frölunda – pga datafel, så det blev inget. Att jag inte är hemlös beror enbart på mina fina fina vänner som tipsar mig och andrahandskontrakt och människor som letar inneboende. Jag har jobb, ganska bra inkomst, är en skötsam akademikertjej, röker inte, har inga husdjur, talar flytande svenska.

Idag sökte jag en lägenhet i Högsbo, Göteborg. Precis som 2714 andra intresserade. Källa: boplats.se

Stefan Attefall behöver inte bry sig om sådana problem. Jag läste på Kristdemokraternas hemsida att han bor i ”ett härlig hus i Jönköping”. In alla bostadssökandes face!

Man undrar ju varför statsministern valde att ge – det i mina ögon tunga – bostadsansvaret till en Kristdemokrat. I förra valet röstade 5,6 procent av svenskarna på KD. Det finns ungefär lika många svenskar som (enligt osäkra källor) spelar Wordfeud, som sär medlem i någon miljöorganisation eller som tillhör den värdefulla blodgruppen 0 Rhesus negativ.
Stefan behöver inte bry sig om hundrattusentals jobbiga människor som gnäller om bostadsbrist i Malmö, Göteborg och Stockholm. Stefans sällsynta kristdemokratiska väljare bor i härliga hus i Jönköpings län. Där en villa kostar lika mycket som ett vindsförråd i Stockholms utkanter. Stefan Attefall kan ta det väldigt lugnt på jobbet.

* Han var så lugn och balanserade att jag blev rasande när vi befann oss i samma rum. Då han självklart var vegetarian tvingades jag att äta små Mettwürstchen i hans närvaro och kommentera det med ”Lecker Wurst!” för att sen med fettiga fingrar bläddrar i hans bok med titeln ”Spiritualitet och internet”. SPIRITUALITET OCH INTERNET. Forskning betalat av tyska skattebetalare.

Fremdschämen (verb)
Schämen betyder att skämmas. Fremdschämen betyder att skämmas åt/för någon annan. När kungen håller en presskonferens om kaffeflickor. När man ser en embryomålning på en gravidmage. När man tittar på Bonde söker fru och bevittnar hur 30-åringar hånglar ikapp sin pubertet. Då måste man ibland hålla sig för ögonen, och öronen. På svenska säger man: Skämskudde. Men jag tycker att verbet fremdschämen och substantivet Fremdscham är mycket tydligare. En P3-kollega föreslog att införa ordet sekundärskam på svenska.

Tussi (substantiv)
En Tussi är en tjej som är väldigt mån om sitt utseende. Här börjar avgränsingsproblemet, för det gäller 78 procent av alla svenska tjejer. Men en tjej och en Tussi är två helt olika saker. Tussi betyder så mycket mer: Hon orkar inte gå långa sträcker pga av klackskor. Hon dekorerar sin lägenhet med gyllene och rosa kuddar. Hon gillar varken hårt arbete, smuts, regn, blåst och andra saker som påverkar hennes frisyr. Om hon utsätts för det gnäller hon utförligt. Nu låter Tussi som en blandning av Maria Montazami och en modebloggerska – och det är nog inte helt fel. Väldigt viktigt: En Tussi är inte en bimbo. En bimbo är per definition ointelligent, det behöver Tussin inte vara.

Och det få synas på min blogg. Här försöker jag att dämpa ångesten.

Mitt skafferi. Här finns det varken ordning eller fina burkar.

Ett misslyckade försök att sticka.

Okej, jag var känslomässigt förvirrad när jag stickade detta. Men ändå. Sånt får man sällan se på nätet.

Min ryggvärmare. Med hjärtan på. Från en tysk lågprisaffär. Den köpte jag, inte Mammi.

Jag försökte att laga mat. Pasta med pesto och grönsaker. Resultat: morötterna var smaklösa, tomaterna var sura (tack för det Hemköp!). Och sedan ställde jag den varma kastrullen på bordet. Nu är bordet bränt.

Mitt bord är bränt. Inte syggt, men jag försöker att välkomna det fula.

Källa: Piper Verlag

Charlottes Roches nya roman Schoßgebete bryter ett till tabu: Författaren skriver om äktenskaplig sex. Om hur mycket självuppoffring det krävs för att hålla ett äktenskap vid liv. Romanen har en liknande stil osm Våtmarker, Roche träffar rätt ton. Men tyvärr är Schoßgebete virrig och försöker att väva hop två rätt osammanhängande handlingar. Det kan vara anledningen att romanen inte ska ges ut i Sverige. I alla fall fick jag den informationen av Roches tyska och svenska förlag.
Att det inte finns planer att översätta Schoßgebete till svenska kan också bero på en viktig del i handlingen: Huvudkaraktären Elisabeth Kiehl, 33-åriga mamman till en dotter, besöker regelbundet bordeller med sin make, för att ha sex med en prostituerade. I Sverige anses nog sexköp som så omoraliskt och skamligt (även om det sker i Tyskland) att romanen inte fungerar för en svensk publik. Här skulle nog ingen kunna identifiera sig med makarna Kiehl som kryddar sitt äktenskap med betalda trekanter. (Intressant: Karaktärerna väljer faktiskt bara prostituerade som arbetar “frivilligt” och betalar kvinnorna mycket dricks för att de ändå skäms lite över sexköpet.)
Jag är väldigt nyfiken hur svenska läsare reagerar på romanen. Men jag kommer aldrig få veta om romanen in publiceras här. Därför har jag översatt ett kort utdrag och läst in det. Vad får ni för första intryck: Skulle ni vilja läsa en sådan roman? Eller är storyn obegriplig från ett svenskt perspektiv?

Skriv gärna en kommentar!