En Stockholmsmiddag

Foto: coco+kelly, annie schlechter /Flickr.com.

Foto: coco+kelly, annie schlechter /Flickr.com.

Vill du bjuda några kompisar på middag? Känner du lite panik inför detta? Med dessa tre trendtestade recept kan du dämpa din ångest inför kvällen. Alla recept är beräknade för fyra Stockholmare. De har godkänts av miljövetare, feminister, murare, FN:s högkommissariat mot kolhydrater (UNLCHF), privatspanare och Diskrimineringsombudsmannen.

Förrätt: Parksmoothie

Närodlat och nyttigt, en smoothie är den perfekta upptakten för denna trerätters middag. Bara den är grön. En grön smoothie är mycket mer motbjudande än en konservativ-lila blåbär-banan-smoothie. Och ju mer motbjudande, desto Stockholm. För att garantera att alla ingredienser verkligen är närodlade är det viktigt att välja rätt råvaror. Helst ska råvarorna växa inom 1 000 meters avstånd från din bostad. Gå till närmaste park eller buskage vid tunnelbanestationen, plocka tre medelstora kvistar murgröna och skrapa 150 gram husmossa från vägkanten. Detta blandar du i en mixer med 400 ml havredryck. Servera kalt med en kommentar om den minimala klimatpåverkan.

Grön smoothie. Foto: Joanna Slodownik/Flickr.com

Grön smoothie. Foto: Joanna Slodownik/Flickr.com

Huvudrätt: Googlegryta

Basen för grytan är 1,5 l grönsaksbuljong. För att ta reda på de övriga ingredienserna bör du googla på ”supermat” och ”hälsomat”. Annars finns det risk att receptet redan känns daterat, när du väl lagar det. Du kommer att hitta någon livstilartikel som förklarar vilka frön, svamp- och grässorter anses vara fiffigast precis just nu. I motsats till smoothies behöver grytingredienserna inte växa framför din dörr, de får gärna härstamma från Sydamerika eller Asien. Blanda ihop mellan åtta och tio framgooglade ingredienser (tänk chiafrön, vetegräs, camu camu, chaga) och låt koka på låg värme i minst sexton timmar. Servera grytan med en klick turkisk yoghurt om du vågar.

gryta-sriram_bala-flickr

Efterrätt: Macarons gris

Efterrätten kräver särskilt mycket fantasi och engagemang, då den under inga omständigheter får innehålla någon form av socker. *) **)

Men ett krispigt och mineralrikt alternativ är sockerfria macarons gris (på svenska: grå kakor). Värm ugnen på 150 grader. Den ekologiska kaksmeten är inspirerad av ett traditionellt svenskt recept för murbruk. Blanda 1 dl lera och 3 dl sand. Blanda sedan försiktig in 150 g malen mandel. Spritsa små klickar av smeten på bakplåtspapper så att det uppstår kakor med cirka 3 cm diameter. Grädda kakorna i nedre delen av ungen i cirka tio minuter och låt svalna. Rör ihop smörfyllningen under tiden. Ta 100 g mjuk smörkäm och tillsätt grå livsmedelfärg för att fyllningen ska matcha kakornas färg. Servera på gammalt porslin.

Macarons gris är så goda, eftersom de består av murbruk. Originalfoto: Boo Lee/Flickr.com.

Macarons gris är så goda, eftersom de består av murbruk. Originalfoto: Boo Lee/Flickr.com.

*) Socker är beroendeframkallande, orsakar karies, övervikt, hjärt- och kärlsjukdomar, i princip alla andra sjukdomar, är grunden för det patriarkala förtrycket, inkomstklyftor och kan även ha dödat Olof Palme om man tänker efter.

**) Frukt är tyvärr inget giltigt alternativ heller för att ersätta onda efterrätter såsom marrängswish eller tiramisu. Det gamla ordspråket är nämligen sant: Frukt är också godis. Det betyder dock inte att man ska äta frukt. Eftersom fruktos också är sackaros bör det undvikas som efterrättsingrediens.

1 kommentar

Filed under Uncategorized

Medborgarskapsceremoni? Ja tack! Gärna ännu större.

bild (5)Igår eftermiddag var jag på medborgarskapsceremonin på Stadshuset i Stockholm. Jag hade sett fram emot ceremonin ända sedan jag blev bjuden och det var lika festligt som jag hade hoppats på. Senare under dagen förstörde Tobias Billströms min glada stämning. Jag upptäkte hans syrliga Facebookkommentar om invandrares tacksamhetsskuld som reaktion på Somar Al Nahers kritiska krönika om medborgarskapsceremonin.

Blommor och kärlek

Men låt mig börja med den vackra delen: Tillsammans med 4 000 andra nyblivna svenskar i Stockholms kommun blev jag alltså bjuden till Blå hallen. Jag hade tagit på mig min finaste sidenklänning och lågom svenniga Converse. Barn med brassinstriument spelade en serenad, barn med vackra sångröster sjöng Blommor och kärlek. Tre kommunpolitiker höll tal om rösträtt och mångfald och bara en av de drog ett misslyckat skämt. Kvinnocenter Tensta Hjulsta tog emot ett pris för sitt integrationsarbete. Innan vi gick vidare till Gyllene salen för att äta bullar med och utan gluten sjöng alla tillsammans nationalsången och det rullade många tårar. Jag kände mig uppvaktad och uppskattad som nybliven medborgare. Sedan kom glädjedödaren Tobias Billström. bild (6)

— Det krävs kanske en liten recap för dem som inte har läst Somar Al Nahers krönika i Aftonbladet om att medborgarskapsceremonin kändes som ett hån för henne. Efter år av osäkerhet och ett förnedrande asylförfarande i Sverige fick hon och hennes familj till slut uppehållstillstånd och medborgarskap. Men efter all ångest och frustration skulle hon hellre fått en ursäkt av den svenska staten än en ceremoni på något kommunhus. —

Igår eftermiddag upptäckte jag att Tobias Billström (M) kommenterade krönikan på sin privata Facebooksida:

”OK. Så du behöver inte sjunga nationalsången, äta prinsesstårtan eller ens glädjas med alla andra som får sina medborgarskapsdiplom imorgon. Men vet du vad Somar? Jag tycker att du kan visa lite tacksamhet. Tacksamhet över att det finns stater som Sverige som bryr sig. (…) Om staten Sverige inte hade beviljat din och din familjs asylansökan, den där gången 1989, skulle du då idag sitta där du sitter, på Aftonbladets  ledarredaktion?

OK, Tobias. Du verkar ha glömt att det är en mänskligt rättighet att söka asyl från förföljelse och du behöver inte glädjas över att Somar har lyckats att få jobb på Aftonbladets ledarredaktion. Men vet du vad, Tobias? Jag tycker att du kan visa lite tacksamhet. Tacksamhet över att människor som Somar har kommit hit och stannat trots alla svårigheter.

Vem tackar vem?

Innan jag läste kommentaren från Sverige före detta migrationsminister tolkade jag hela medborgarskapsceremonin exakt så: Som ett tack till oss som valt att bo i Sverige och i Stockholm. Jag envisas med min tolkning och tänker inte ändra mig. För mig var gårdagens ceremoni första och antagligen enda gången jag fick får någon form av uppvaktinng, eftersom jag är invandrare. Och den kändes verkligen på sin plats. När vi alla stod där och sjöng Sveriges cheesy nationalsång tänkte jag på vilka hinder alla i salen har kämpat med för att stå där den 6 juni 2015 för att ta emot sitt medborgarskapsdiplom.

För mig som tysk, låtsasblond, ex-kristen EU-medborgare med akademikerbakgrund som kom till Sverige för kärlekens skull har det varit relativt lätt. Jag fick bara ta Kielbåten, lära mig svenska, hitta ett jobb (och ett till och ett till och ett till), starta ett företag, bråka med Migrationsverket, komma överens med Migrationsverket, bo i åtta olika lägenheter, klä mig i sidenklänning och Converse. Och trots att jag har alla forutsättningar för att lyckas i Sverige kände jag ibland att det var omöjligt. Somar Al Naher och säkert hundratals andra jag träffade på igår har fått kämpa mycket, mycket mer. Och därför förtjänar de ännu mer ett tack från det svenska samhället. Ett tack för att de orkar.

Jag tycker att det är en bra början att alla kommuner numera måste anordna medborgskapsceremonier. Jag tycker att alla nyblivna svenska skulle förtjäna ännu mer uppvaktning. Vi borde får gosedjur och röda rosor. Vi borde åka på ett lastbilsflak genom Stockholm, blockera trafiken, dricka skumpa, lyssna på Eurodisco för fira att vi har fått rösträtt. Vi borde få mer blommor och kärlek.

Lämna en kommentar

juni 7, 2015 · 11:31 f m

Den svenska snällheten

snallhet_TORLEY_FlickrSverige har fått en ny arbetsmarknadsminister, Elisabeth Svantesson (M). Hon är en sådan snäll svensk, ni vet. Det fattar man direkt när man läser hennes debattartikel om integration som hon skrev 2008. Hon påpekar i artikeln att det tar för lång tid för nyanlända flyktingar i Sverige att få ett jobb, nämligen sju år i snitt. Elisabeth har identifierat problemets orsak:

”Det nuvarande mottagandet, efter det att en person fått ett uppehållstillstånd, är i alltför stor utsträckning omhändertagande. Den svenska ”snällheten” har för många invandrare blivit en förbannelse som inneburit att den egna initiativförmågan undertryckts.”

Jag är invandrare och har fått uppehållstillstånd i Sverige, men lyckligtvis är jag inte flykting. Annars hade jag aldrig övervunnit den enorma svenska snällheten och aldrig hittat ett jobb. Men det var verkligen inte lätt för mig att integrera mig på arbetsmarknaden. Varje gång jag skickade in en ansökan vällde en våg av kärlek över mig. Personalchefer skickade emojitäta sms, vd:ar bjöd mig på varm choklad och mina framtida kolleger organiserade en överraskningsfest för mig. Efter tre, fyra ansökningar var jag i princip handlingsförlamad och min initiativförmåga hade nästintill försvunnit. Jag kan verkligen tänka mig att en vanlig flykting inte kan hantera en sådan situation och vill hellre leva på socialbidrag.

I sin debattartikel presenterar Elisabeth Svantesson en idé hur denna ohållbara situation kan förändras. Hon uppmanar svenskarna att vara lite mindre snälla och istället lite mer byråkratiska. Svantesson vill att alla nyanlända ska underteckna ett så kallad ”svensk-kontrakt” (ja, hon använder citationstecken):

”En fråga som fått uppmärksamhet är att vi vill införa ett kontrakt mellan Sverige och varje nyanländ person. Jag menar att behovet är stort att införa ett tydligt och individuellt kontrakt för varje person som kommer till Sverige. Här ska det framgå vilka skyldigheter staten har i form av att erbjuda språkutbildning, validering mm, men också vad som förväntas av den nyanlände.”

Arbetsmarknadsminister ger några konkreta exempel vad det är som förväntas. Hon tycker till exempel att det inte är okej att invandrare förbjuder sina fruar besöka SFI-kurser. Och det kan jag också bara hålla med om. Det är ganska tidskrävande att förtrycka sin fru. Många invandrare vet inte vad de ska prioritera: Besvara sms från den gulliga svenska personalchefen? Eller låsa in sin fru i förrådet?

Elisabeth jag tror på din idé. Får jag citera dig en gång till?

”Jag tror att kontraktet kan vara en del i en integrationspolitik som gör att alla, både män och kvinnor, ges en reell möjlighet att snabbt komma ut på arbetsmarknaden.”

Elisabeth, vill du bli min BFF?

1 kommentar

Filed under Arbete, Politik, Sverige

Svenska efternamn har superkrafter

Jag är så lättad att den svenska regeringen jobbar hårt för integrationen i Sverige.  På Ekot hörde jag i morse att en specialkommitté  i  tre år har utarbetat ett förslag till regeringen. Och det var inte vilken kommitté som helst som sysslade med  viktiga integrationsfrågor. Nänä, det var Namnlagskommittén,  med stort N.  Bestående av auktoriteter inom sitt område.

– Flera av kommitténs förslag är ganska radikala, tyckte Namnkommitténs ordförane Olle Abrahamsson.

IMG_1981

Ali får också heta Andersson

Olle och de andra förstårsigpåarna kom på en nästintill upprorisk idé. Namnlagskommittén förslår att det ska bli lättare att byta till ett vanligt svenskt efternamn. Enligt förslaget får man byta till ett efternamn som bärs av minst 2 000 personer i  Sverige. Och det förstår ju vem som helst att det gynnar problemnamnsbärare som Ali  Aktas, Semra Inci och Wang Liu. Tänk att de snart få leva ett liv som Ali Andersson, Semra Karlsson och Wang Lindkvist.  Runt 470 nya, gamla efternamn kommer plötsligt på fråga för alla som vill heta något annat.

Namn-Olle förklarade reformens bakgrund:

– Det kanske inte finns någon jättelik efterfrågan på den här reformen, men eftersom möjligheten ska stå öppen för alla att kunna byta till ett här i landet väl etablerat efternamn, så kan denna valfrihet till allt annat få integrationspolitisk betydelse. Det bekräftas av att det i förra månaden kom en forskningsrapport från Lunds universitet som visade att personer med svenska namn har 50 procents större chans att bli kallade till anställningsintervju än personer med utländskt klingande efternamn.

Hur mycket svenskare blir man av ett namn?

Tyvärr tror jag absolut att rapporten från Lunds universitet är sann. Även ett gulligt efternamn som Sonja Leister har varit ett problem när jag har sökt jobb i mediebranschen. Jag kan bara ana hur svårt andra invandrare har det.  Men vad hjälper det då att heta Bergström i efternamn? Det syns oftast  i CV:et att man är född utomlands eller att man har föräldrar som kommer från en annan världsdel. Jag tror inte alls på att en skeptisk personalchef som inte vill bjuda Ali Aktas på intervju längtar efter att träffa Ali Andersson. Problemen som invandrare har på arbetsmarknaden kan man knappast lösa med att alla får heta Svensson. Olle Abrahamsson tror desto mer på de svenska namnens superkrafter:

–  När det gäller förföljda och trakasserade personer, oftast kvinnor,  kan det här sättet att enkelt växla namnidentitet sätta i alla fall några käppar i hjulet för mobbare och stalkare.

Enligt Olle skyddar alltså ett  ”väl etablerat efternamn”  inte bara emot rasistiska personalchefer utan även emot mobbare och stalkare. Vampyrer jagas bort med vitlök och mobbare med efternamnet Andersson.

Konstigt att ingen har efterfrågat denna reform.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

100 meningar som räcker ett helt svenskt liv

4772217985_cee4096ec8_z

Det är svenska jordgubbar! Foto: Kullez / Flickr.com

Det finns meningar som man har hört och sagt oftare än de flesta andra meningar. Ändå sägs dem om och om igen. Som ett omedvetet, kollektivt mantra.

I den tyska följetongen 100 Sätze reichen für ein ganzes Leben samlas sådana överanvända meningar. Jag har påbörjat en lista för standardmeningar som enbart sägs och hörs i Sverige. Här kommer mina 43 förslag.

1. Det är typiskt svenskt.

2. Det är synd om kungafamiljen.

3. Det är inga problem om det är kallt, så länge det är soligt.

4. Jag gillar Systembolaget.

5. Nån gång vill jag bo på landet igen.

6. Jag har inte läst Milleniumtrilogin.

7. Facebook äger alla dina bilder.

8. Jag äter inte mycket kött.

9. Det har redan snöat i Norrland.

10. Jag har läst tyska i skolan, men jag kan ingenting.

11. Jag går till folktandvården.

12. Det är svenska jordgubbar.

13. Jag lyssnar bara på P1.

14. Så gör man på kontinenten.

15. Med helkaklat badrum.

16. Det är så tomt för att det är helgen innan löning.

17. Jag gillar finlandssvenska.

18. Vad är egentligen det nya Söder?

19. Jag handlar inte på Lidl.

20. Det går tyvärr inte att bara beställa pannkakor.

21. Antingen är de för hårda eller övermogna.

22. Vi kan sätta oss i finrummet.

23. Jag känner jättemånga som har träffats på nätet.

24. Vad fick du betala för din lägenhet?

25. Den bästa falafeln finns i Malmö.

26. Mina päron kommer på besök.

27. De har en jättebra restaurang på Fotografiska.

28. Vad är det för trä?

29. Jag vill skriva en bok.

30. Den kan vi ha i sommarstugan.

31. Vi vill inte veta vad det blir.

32. Vi är inte ihop.

33. Varför har du inte pluggat till läkare?

34. Håkan är så bra.

35. Finns det på SVT Play?

36. Det är helt sjukt att det är billigare att flyga.

37. Man skriver på att man använder tandtråd.

38. Det är arbetslinjen.

39. Jag måste skynda mig, jag har bokat en tvättid.

40. Det är värt hundra spänn i månaden.

41. Jag måste framkalla bilder nån gång.

42. Allt jag ser på Facebook nuförtiden är bebisar.

43. Jag hämtar på dagis idag. Hejdå!

Har du förslag på svenska standardmeningar? Skriv en kommentar!

66 kommentarer

Filed under Sverige

Svensk utanpå

Jag är 162 cm lång och väger kanske 55 kilo, jag har blågrå ögon och naturligt ljusbrunt hår med blonda slingor som min frisör Sara ansvarar för. Jag liknar faktsikt Inger Nilsson när man tittar lite närmare. Jag är helsvensk utanpå.

Svensk utanpå

Mitt utseende är mitt mimikry.

Jag har ibland undrat hur mitt utseende har påverkat mitt liv i Sverige.  Antagligen mer än jag anar. Det fick jag inse när jag läste Patrik Lundbergs krönikor och hörde honom prata om fördomar mot asiater i radion. Nu blev jag fundersam igen när jag upptäckte en intervju med Patrik i DN, han gjorde reklam för sin bok Gul utanpå. I intervjun  berättar Patrik hur utseendet gör honom annorlunda. Han är van vid att folk frågar vilket hans ”riktiga” hemland är och att han tilltalas på engelska när han beställer en kaffe.

Gustav Vasa vs Silvia

För mig är Patrik så mycket mer svensk än jag.  Han är Gustav Vasa, jag är drottning Silvia. Han har vuxit upp i Sverige, med ett svenskt namn, svenska föräldrar, svenska leksaker, han har gått i en svensk skola och tittar på svensk TV. Vi är båda födda 1983, Patrik kom till Sverige som bäbis, jag var nästan 26 år gammal.

För andra är jag dock så mycket mer svensk än Patrik,  trots att jag har ett  helt liv i Tyskland i bagaget. Aldrig i livet skulle någon Stockholmsbarista kommer på idén att prata engelska med mig när jag beställer min älskade bryggkaffe. För att jag ser svensk ut.

Räknas jag som invandrare?

Det känns ganska ofta som att andra inte registrerar mig som invandrare. Visst, de hör en brytning när jag pratar. Visst, de förstår att jag inte har bott i Sverige jättelänge, men ändå är jag ju ungefär som dem.  När jag pratar med kolleger eller kompisar glömmer de ibland att jag saknar vissa referenser , att man måste förklara för mig vad som gick på SVT 1990. En god vän undrade  nyss: ”Men räknas du ens som invandrare?”

Självklart beror det inte enbart på mina blåa ögon att folk inte tänker på mitt utländska ursprung. Jag har ju faktiskt ett ganska svenskt liv, jag umgås nästan bara med svenskar, jag plockar t.o.m. svamp. Ändå är det ju tokigt att jag har så lätt kvala in som svensk medan Patrik ska kämpa för det.  Jag är ju bara svensk utanpå.

2 kommentarer

Filed under Sverige, Tyskland

Ogifta tjänar mest – eller nej det var inget förresten

Aftonbladet älskar topplistor, Aftonbladet älskar att skriva om hur mycket folk tjänar och Aftonbladet älskar att koppla ihop saker som har ingenting med varandra att göra.  Men nu har tidningen överträffat sig själv. Idag hittade jag en betalartikel online:  ”Ny lista: Ogifta kvinnor och män som tjänar mest. – Anna-Karin Hatt, Amelia Adamo och Kenza Zouiten är några av namnen.”

Källa: Aftonbladet.se

Källa: Aftonbladet.se

Jag blev mycket nyfiken på hur författaren skulle koppla ihop pengar och civilstatus. När jag klickar på artikeln blir jag dock förvirrad, det kommer upp en helt annan rubrik:  ”Amelia njuter av särbo-livet. Så får hon mer tid över till både karriär och fritid”.

Okej då, jag fortsätter att läsa. Jag får lära mig att  Amelia Adamo ligger ”högt upp” bland de ogifta i Sverige som tjänar mest.  Jasså. Hon får berätta om hur svårt det var att skiljas när hon var över 60 år. Hon förklarar också hur fint det däremot är att vara särbo med sin nya partner, frisören Lucio. Ganska intressant, jag kan även hålla med. Jag tycker själv att det har många fördelar att inte bo ihop med sin partner.

Samtidigt blir jag allt mer nyfiken: Hur ska författaren få ihop alla informationsbitar? Var finns det aftonbladiskt konstruerade sambandet mellan inkomst och civilstatus? När citeras äntligen en parterapeut som förklarar varför dessa ogifta tjänar mer än gifta? Gör de ens det?

Men inte ett ord om detta. Författaren Oscar Nelson drar inte psykologkortet, istället  konstaterar han oengagerat:

”Amelia Adamo har tjänat pengar och satsat på karriären både som singel och gift.”

Her-re-gud!  Amelia Adamos konto verkar helt opåverkat av sin relationsstatus. Jag vet inte om jag ska vara exalterad eller besviken över artikelns twist. Inget påhittat samband mellan civilstatus och cash.  Varför ger mig Aftonbladet en meningslös toplista? Varför delar tidningen in världen i gifta och ogifta när man själv poängterar att det inte finns nåt att hämta här? Varför ska jag betala för en sådan artikel?

Aftonbladet kunde lika väl ha listat alla höginkomsttagare som heter Monique i mellannamn. Eller dem som gillar pressgurka. Eller Sveriges rikaste som har åkt förbi Falköping  någon gång. Det hade varit mer spännande. Antingen har tidningen glömt hur journalistisk fungerar. Eller så hade alla kvällspressenpsykologer stängt av mobilen under mellandagarna.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized